Vår historia
Stävie Trail startades 2014 av Anna och Fredrik Nystedt. Idén var att skapa ett familjärt lopp där alla ska känna sig välkomna, oavsett löpvana. Med hjälp av världens bästa funktionärer strävar vi efter att göra varje års lopp till något extra. En stunds glädje i löparhjärtat och en fantastisk start på varje ny löparsäsong.
2014
Premiäråret! Tänkt att vara en engångsgrej med syfte att samla pengar till välgörenhet. I en skog som ingen visste fanns. Inte kunde vi ana den succé det skulle bli. Från hela Skåne strömmar löpare som vill upptäcka den lilla dungen med de många stigarna. Den stämning som finns i området är omöjlig att inte vilja uppleva igen. Vi bestämmer oss på plats att det här inte ska vara någon engångsgrej. Vi har startat en tradition, ett lopp som för så många ska betyda den årliga säsongspremiären. Ett lopp som för många andra ska innebära den årliga löprundan…
2015
Intresset för Stävie Trail når oanade höjder och vi behöver överge den manuella tidtagningen för att kunna öka antalet startplatser. Kävlinge kommun går in och stöttar med tidtagning och möjliggör därmed en ökning med 350 platser! De säljer slut i ett nafs. Precis som året innan har vi tur med vädret, 10 grader och sol för andra året i rad. Den gröna buffen som ska bli en symbol för loppet introduceras.
2016
Året då vintern kommer till Stävie. Ett ymningt snöfall skapar vinterkänsla över starten, och fler än en står på öronen på de leriga stigarna som 2016 års upplaga har att erbjuda. En ny backe introduceras och sätter Getabacken på kartan för andra än de lokala pulkabarnen. Årets välgörenhetspengar går till Ronald McDonald’s hus och rödvitrandiga strumpor kan köpas för att seeda upp sig till första startfält. 2016 har även barnloppet Stävie Minitrail premiär och ger de mindre barnen en chans att få springa av sig!
2017
Fjärde året och Djurens rätt står som mottagare för årets välgörenhetspengar. Vädret är det mest skånska i loppets historia. Grått och blåsigt. Regnet kommer dock först när det är dags att avmarkera banan…
2018
Femårsjubileum och extra snygga medaljer till de trogna löpare som varit med varje år. Vintervädret är tillbaka och sent på kvällen innan loppet letar vi desperat efter tö-salt för att bli av med ishalkan som bildats i starten. Nittiograderssvängen upp mot mål ska dock visa sig vara det halaste partiet och många är de som syns sladda in på upploppet. En sladdar sig hela vägen till akuten med ett brutet finger.
2019
De rosa buffarna införs som ett komplement till de gröna. Och vi frångår mainstream-medaljerna för snygga trämedaljer till alla löpare. Dessutom belönas våra funktionärer med “den röda vagnen” för att slippa frysa ihjäl i nummerlappsutdelningen. Det här är nämligen året det ska ösregna från start till mål…
2020
Corona-året. Då Stävie Trail blir ett av de få lopp som faktiskt genomförs. Faktiskt näst största lopp i Sverige, om vi räknat rätt. Med tre dagars marginal kommer vi undan 500-personersgränsen som dras på onsdagen veckan efter. Handsprit panik-inhandlas innan start och finns i anslutning till maten för första gången.
2021
Corona släpper inte taget och en maxgräns på 8 personer i skogen råder. Hur kreativa vi än är lyckas vi inte få ihop ett upplägg som löser biffen. Istället låter vi banan vara markerad under en hel vecka och hänger upp presentkort på semlor i träden. Det värmer i själen att se så många ta sig till Stävieskogen för att fira det lopp som för året är inställt.
2022
Efter två Corona-år släpper äntligen restriktionerna och vi får trängas i skogen igen. Vi får ett fantastiskt väder och ingen vill gå hem efteråt. Det minglas som aldrig förr i tävlingsområdet. Två år av social distansering tar man inte igen på en kvart!
2023
2023 års upplaga stoltserar med strålande sol och idel glada miner. Från arrangörshåll är det också upplagan då precis allt klaffar. Ingen funktionär blir sjuk, medaljerna och maten räcker, ingen behöver sjukvård och vi har kommit ihåg precis allt. Så som det blir när man gör samma sak för nionde gången. Därför utmanar vi oss själva inför 2024. Med en jubileumsdistans på 21 kilometer. Som kräver mer logistik, fler funktionärer och ett schema som inte ser på pricken likadant ut som tidigare år. Om ett halvår vet vi hur det gick…
